Ålandsbåtarna, eller Varför man hellre paddlar.
Har just kommit tillbaka från en omvälvande strapats med mitt härliga coverband. Resan styrde mot Åland, drömmarnas ö. Jag visste redan på båten att något var fel. Vid frukostbuffén kom jag i kontakt med klientelet på färjorna, och det visar sig att en stor del av passagerarna var salongsberusade eller mer strax efter 0800. Hela båten var som en populär kvarterskrog vid stängningsdags, tyvärr utan det förmildrande dunklet. Även de nikotinskräniga 45+ fruntimren fanns i mängder. Ni vet de där som nyper stackars små män, inte helt olika mig själv, i häcken och väser fram sexiga kommentarer med en röst som Lundell skulle impas av. Huvvaligen.
Även de mustaschprydda männen med svinrygg och hustrumisshandlarväst fanns där, förmodligen Finlands bidrag till båtkulturen.
Nog om resan.
När vi kom fram möttes vi av kommentaren "Vi fattar ingenting, var är folket?". Tydligen är 1 dec en inofficiell partydag på Åland, folk går man ur huse för att fira lilla julafton och supa och slåss lite. Puben var tom. Klockan var iof bara fem när vi var checkade och klara, och inte ens på Åland kan väl folk ha hunnit förfesta klart och nått fram till puben tänkte vi och log snett. När det väl var dags för avspark var puben lik förbannat näst intill tom. Det här var alltså inte en populärpsykologisk inställningsfråga såsom huruvida puben var halvtom eller halvfull. Den var patetiskt tom sånär som på den olyckliga personalen. Och partybandet, woooooooo!!!!!!!! Lets rock!
Lite sexigt orepade som vi var gick första set av giget hjälpligt. Styrkta av en öl till rev vi av set två som gick rätt så bra. När vi så skulle styrka oss ytterligare inför set tre, le grand finale, explosionen, utlösningen etc fick vi veta av ägaren att vi kanske skulle dricka upp vår öl i lugn och ro. Kanske softa lite. Kanske inte helst spela nåt mer. Kanske rigga ner och gå hem. Förklaringen var att det enbart såg löjligt ut när "bara två idioter" stod där framme och dansade. Då verkar det inte spela någon roll att dessa två idioter var i princip hela pubklientelet.
Nåja, vi fick våra stålar iallafall. Ölen bjöd de också på.
På färjan hem var det samma härliga blandning av folk som på ditvägen. Vi åt lunch till tonerna av en Par-med-synt-orkester. Jag gjorde lite snabb bakfyllematematik i huvudet och uppskattade deras lyssnande publik till att vara i runda slängar 7000% större än vår.
Sånt ger en perspektiv.
Kommentarer
Trackback
