danielforsberg

Igår spelade East-West Divan Orchestra i Berwaldhallen. Alltså orkestern som består av palestinier och israeler huller om buller i fungerande harmoni. Eller möjligen ett hundratals sellouts som gör det för pengarna men hatar varandra. Hur som helst, en man på Judiska Teatern bestämde sig för att utsätta en gräsplätt på Djurgården för konserten, och lät uppföra två mäktiga PA-torn på var sin sida om en gigantisk LED-skärm. Allt för konsten och mellanöstern, dessutom gratis för alla som ville se och höra.



Och vad är väl bättre att visa på en LED-vägg i multimiljonklassen än ett pixligt webklipp som inte går att blåsa upp i helskärm? Nån bestämmare fick idén tio minuter innan gig, och efter en strapatsrik jakt på internetuppkoppling, kablage och adaptermojar kom klippet äntligen upp på väggen. Videokillen satt och hukade bakom kontrollbordet medans klippet rullade. Kvalitet bodde inte längre på Djurgården.

Resten av kvällen jobbade jag upp en förkylning av vätan som trängt in i benmärgen efter kvällens spöregn. Det var väldigt väldigt synd om mig, sen läste jag om den här lilla killen och fick lite perspektiv på livet. Sorgligt.