Roadtrip
Jag och Brutta sitter på buss från Umeå till Stockholm, den fruktade Y-bussen.
Bra saker med Y-buss:
Billigt
Gratis Wlan
Eluttag om man är snabbt framme och tar en plats
Nu är vi i Hudik och tar en bensträckare. I fyra timmar har jag muttrat för mig själv om förbannade ersättningsbussar som innebär att man utan ersättning tappar alla förmåner från ordinariebussen såsom Wlan. Döm om min förvåning när jag öppnar datorn efter fyra timmar och inser att det faktiskt finns nätverk snabbare än blixten här... Kudos!
Ska se ett avsnitt Gilmore Girls med Brutta, sen ska fem busslaster samtidigt äta lunch på Tönnebro Rövhål under en mardrömstimme.
Snor
Jag är så sjuuuuuuk! Snor, feber och illamående!
Var är doktor House när jag behöver honom? Har sett alla avsnitt som har kommit ut, jag betalar ju för fan hans lön! Ring mig!
Juldagen
Liksom varje fylla har en baksmälla måste varje julafton följas av sin onda tvillingbror juldagen. Dagen med de påklistrade leendena som säger "Jag vill inget hellre än att spendera resten av den här dagen i skinnsoffan med dig som jag aldrig träffar utöver dessa årliga gettogethers"
Nu har dagen iof varit ovanligt trevlig, rätt kul att träffa och snacka med vissa av dem. Men ändå.
Vad är grejen med all nostalgi???
Vissa av traditionerna, rätterna, aktiviteterna och måstena verkar ju ingen tycka om. Eller, alla verkar ju visst tycka om dem, deras leenden skvallrar om det. Ty juldagsleenden är ju heltigenom ärliga? Nej visst fan...
Nu har jag smitit från en mördande tråkig videovisning av alla jular som någonsin fångats på någons videokamera.
Det började oskyldigt och vackert rättfärdigat med en scen där en nyss avliden släkting fanns med i sju sekunder, men spårade snabbt ur i 130 med filmer på när vi barn var små, improviserade sketcher från 1985, kusinallsång och allsköns slentriannostalgi. Orkar inte med det. Men jag var lite bedårande när jag chansade fram tusen juleljus på pianot. Sångarna hade inte en chans. Ägda.
Om man ändå kunde ta del av den utbredda julfyllan det snackas så mycket om.
Obehaglig tanke om kattägare
Jul, jul, strålande jul! Nu när alla presanger är köpta kan jag kosta på mig att säga det utan stresskänslor.
Är hemma i Umeå hos mamma. Alla syskon och Brutta är här, nice :)
Mamma har skaffat en katt eftersom den gamla tog slut (kudos Povel). En vit liten tjej med bruna fläckor och markerad mittbena. En av systrarna har också skaffat en katt som av utseendet att döma kunde ha varit från samma kull.
Denna sportade dock en backslick. Väldigt gulligt har det varit hela tiden, bäbisröster och kattleksaker i varje buske.
Alla som har haft att göra med katter vet att det är jordens mest själviska varelser. De gör exakt vad som faller dem in, inte för att det behagar husse. Äldre katter kan verka lojala och mysiga när de somnar vid husses fötter, men det är bara ålderslathet. Möjligen har den djupare motiv också, men tro inte att det är för att göra husse varm till mods över sin livskamrat. När det ibland glimmar till och ett slags samförstånd med djuret tycks uppstå så blir den genomsnittliga ägaren jätteglad, och tycker att oceanerna av nonchalans plötsligt känns överskådliga.
Det bygger på en känsla av att man kan förändra katten.
Känns det igen? Kattägare drivs alltså av samma skeva lust som kvinnor som friar till värstingarna på kumlabunkern.
JAG borde kunna få honom tillbaka på banan igen. Om JAG hade uppfostrat honom hade han aldrig styckat sina kollegor och dumpat dem i en cementblandare. Och så är han ju söt också.
Liksom katter.
Vad gjorde man innan facebook?
Login
Poke back
Poke back
Confirm
We attended school together and it was very long ago and we havent spoken since.
No thanks
No thanks
You have lobbed dinosaur poo at all your friends
Ignore
No thanks
View message
Delete message
Bite back!
Feed Brittas fish
Home
Confirm
XXX is in my extended family.
XXX is my stepfather and he abused me daily until i was 13 and the police got him.
We hooked up in 1983 and it was cool.
XXX is now in your top friends!
Ignore
Ignore
You have invited everyone in the network "Sweden" to join Superhappyfunniest Wall!
No thanks
Forward
You have joined the group "Groupless people unite!"
No thanks
Ignore
Ignore
...
Vad gjorde man av all tid man måste ha haft innan det här?
Yesss! Dagens tema är gnäll!
Läste på http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1474493.ab om anledningarna som föranleder våra diplomater att anse sig underbetalda. Och att kanske lite ersättning vore på sin plats? Allt från för söta frukostflingor till ojämnt klippta golfbanor och rökande urinvånare.
Här är min lista på tillägg som jag vill ha:
1. OB-tillägg för musiker
Varje gång jag tvingas stiga upp innan 10:00 utgår 80% extra på gaget.
Vid gig innan lunch utgår 100% extra.
Vid skolföreställning innan lunch utgår 150% extra.
2. Gnälltillägg för ljudtekniker
Vid klagomål på ljudvolym utgår extra ersättning beroende på anledning till klagomål.
Är anledningen att det inte går att samtala framför scenen utgår 20% extra på gaget.
Är gnällspiken gitarrist och tycker att gitarren inte hörs har teknikern rätt att dra tjänstevapnet för verkanseld.
Är anledningen att ljudvolymen faktiskt är för hög enligt reglerna utgår teknikerns gage och folkmassan får lyncha honom i godan ro.
Är anledningen att den gnälliga släktingen tycker att dess barn/syskonbarn/barnbarn inte hörs klart och tydligt framför de andra i den 40 man starka kören utgår dubbelt gage.
Skönt att få gnälla av sig lite, tack för att ni lyssnade!
Helgplanering
Fredag:
Vakna tidigt
Packa
Hinna med tåget till tåget till Östersund
Åka tåg med trevligt sällskap
Checka in och välja säng
Soundchecka
Pilla med synten
Äta
Dricka
Giga
Dricka
Däcka
Nånstans här ovan kanske man kan hinna en bastu, men som synes är jag en sjukt upptagen man.
Lördag:
Vakna sent
Äta
Sova
Äta
Dricka
Giga
Dricka
Däcka
Kan bli bastu där med, men men.
Söndag:
Vakna
Åka hem
Aldrig mer dricka
Gosa med Brutta
Tankar till kvällsmaten
Och den som snackar skit om kaviarmackor ska få så jävla mycket spö.
Än kan vi kramas!
Med skam inser jag att kampanjen "Krama en kändis" har gått mig förbi. Alltså, man pröjsar en summa pengar till en kändis (är ganska säker på att det inte gäller alla kändisar) och får en kram. Pengarna går sedan till hemlösa tror jag.
Misströsta dock inte om tror ni har missat tillfället att krama mig, jag sätter igång en supportkampanj som har samma regler och gäller en vecka från och med nu.
Med dagens dollarkurs blir prislistan nåt sånt här:
Handtag - 50 kr
Famntag - 100 kr
Klapp - 323,80
Ellerkyss - 500/575 kr utan tunga/med tunga
Fråga gärna om mina handjobb!
...
Jag borde sova.
Matsedel 4 dec
Åt till middag idag:
Hummertimbal på babyspenat med hummersås.
Rapphöna, portvinsås med gåslever, gröna bönor och kulpotatis.
Aprikosfromage med färska hallon.
Drack till huvudrätten en Chablis från 2004
Personalmat är schysst ibland, speciellt i Wallenbergsfärens representationsvilla. Men håll med mig, ingenting är väl mer fruktansvärt än lite för välsaltat rapphöns?
Shit va en Billys skulle sitta fint.
Accepterande
Gott med fruktsallad!
Det är ju ändå bara ett jobb.
Depression
Ingen orsak till panik, depressionen är redan över.
Tänk vad lite fruktsallad med kaffe kan göra.
Därmed hamnade vi av bara farten direkt i nästa fas.
Köpslående
Om jag aldrig mer behöver göra ett konferensjobb med revisorer inblandade så lovar jag att:
1. Sluta trampa mattorna snett hemma
2. Skaffa magrutor
3. Baka bröd varje morgon
4. Fullkorn alltså
5. Klappa en katt
6. Bara handla KRAV-märkt
7. Lämna tillbaka all eltejp som har följt med mig hem från jobbet
8. Öva dragspel varje dag
9. Lära mig hjula
10. Springa Stockholm Marathon
11. Gå i terapi för min terakottafobi
12. Adoptera en hemlös
13. Sluta plocka isär saker och tappa skruvarna
14. Sluta skriva listor
15. Slänga alla mina trasiga jeans.
Vad sägs?
Vrede
Om jag glömmer att blogga om det här stadiet är det för att jag måste strypa föreläsaren nästa gång säger ordet förvaltningsrevision fem gånger i samma mening. Som tur är har den mumlande gubbfan satt myggan i midjehöjd så jag och alla andra slipper höra när han säger det. Då kan vi i lugn och ro njuta av hans FÖRBANNADE POWERPOINTPRESENTATIONER I FYRFÄRG! FLÖDESSCHEMAT SER JU UT SOM ETT DONKEY KONG-SPEL! JAG FÅR BRYTNINGSFEL!
Man blir nästan lite arg såhär på tisdagmorgonen.
Förnekelse
Jag hade tänkt blogga om min färd genom de fem stadierna, startandes med förnekelse. Tyvärr verkar det ha blivit något slags missförstånd. Skulle jag sitta här i tio timmar och lyssna på revisorsdravel? Hör ni inte själva hur absurt det låter? Haha! Trams. Om jag sitter här en stund till bara så kommer säkert den ordinarie teknikern och avlöser mig så jag kan dricka kaffe eller gå hem. Haha.
Jag får be om ursäkt för att eventuella ha gett er omöjliga förhoppningar på dagens blogg, det finns ju uppenbart ingenting att skriva om. Förnekelse minsann. Var får jag allt ifrån? Haha.
Konferensteknikerns fem stadier
1. Förnekelse
2. Vrede
3. Köpslående
4. Depression
5. Accepterande
Det var här ni såg det först.
Resumé av idag och prognos för imorgon
Idag har jag:
Lyssnat på och plankat schlagerlåtar.
Repat ovan nämnda schlagerlåtar
Det var hyfsat kul
Imorgon ska jag:
Agera ljudtekniker i knappa elva timmar när en revisionsfirma med ca 12 efternamn i företagsnamnet har internutbildning.
Det var allt för imorrn. För en femhundring och lite bärs kan jag utöva lite industrispionage, ifall ni är intresserade av de senaste tricksen för den lyckade revisorn. Okej fyrahundra minst trehundra sistapris tvåhundra vill ni ruinera mig va okej kompis en hundring. Bärsen tummar jag dock inte på.
Nu undrar ni kanske varför jag bloggar om nåt så jävulskt ointressant? Jag kan meddela att jag också undrar det. Min bästa gissning är att jag vill ha medlidande. Kanske en peppande kommentar? Ett upplyftande vykort med en rosa björn och ett visdomsord? En flyktig smekning på armen? Ett rejält famntag? En örfil för att ta mig samman? Ett miljardbelopp?
Tiden får utvisa detta.
PS. Tjugo spänn bara för dig jag går back mina barn får svälta ok en tia. DS.
Lyssnat på och plankat schlagerlåtar.
Repat ovan nämnda schlagerlåtar
Det var hyfsat kul
Imorgon ska jag:
Agera ljudtekniker i knappa elva timmar när en revisionsfirma med ca 12 efternamn i företagsnamnet har internutbildning.
Det var allt för imorrn. För en femhundring och lite bärs kan jag utöva lite industrispionage, ifall ni är intresserade av de senaste tricksen för den lyckade revisorn. Okej fyrahundra minst trehundra sistapris tvåhundra vill ni ruinera mig va okej kompis en hundring. Bärsen tummar jag dock inte på.
Nu undrar ni kanske varför jag bloggar om nåt så jävulskt ointressant? Jag kan meddela att jag också undrar det. Min bästa gissning är att jag vill ha medlidande. Kanske en peppande kommentar? Ett upplyftande vykort med en rosa björn och ett visdomsord? En flyktig smekning på armen? Ett rejält famntag? En örfil för att ta mig samman? Ett miljardbelopp?
Tiden får utvisa detta.
PS. Tjugo spänn bara för dig jag går back mina barn får svälta ok en tia. DS.
Ålandsbåtarna, eller Varför man hellre paddlar.
Har just kommit tillbaka från en omvälvande strapats med mitt härliga coverband. Resan styrde mot Åland, drömmarnas ö. Jag visste redan på båten att något var fel. Vid frukostbuffén kom jag i kontakt med klientelet på färjorna, och det visar sig att en stor del av passagerarna var salongsberusade eller mer strax efter 0800. Hela båten var som en populär kvarterskrog vid stängningsdags, tyvärr utan det förmildrande dunklet. Även de nikotinskräniga 45+ fruntimren fanns i mängder. Ni vet de där som nyper stackars små män, inte helt olika mig själv, i häcken och väser fram sexiga kommentarer med en röst som Lundell skulle impas av. Huvvaligen.
Även de mustaschprydda männen med svinrygg och hustrumisshandlarväst fanns där, förmodligen Finlands bidrag till båtkulturen.
Nog om resan.
När vi kom fram möttes vi av kommentaren "Vi fattar ingenting, var är folket?". Tydligen är 1 dec en inofficiell partydag på Åland, folk går man ur huse för att fira lilla julafton och supa och slåss lite. Puben var tom. Klockan var iof bara fem när vi var checkade och klara, och inte ens på Åland kan väl folk ha hunnit förfesta klart och nått fram till puben tänkte vi och log snett. När det väl var dags för avspark var puben lik förbannat näst intill tom. Det här var alltså inte en populärpsykologisk inställningsfråga såsom huruvida puben var halvtom eller halvfull. Den var patetiskt tom sånär som på den olyckliga personalen. Och partybandet, woooooooo!!!!!!!! Lets rock!
Lite sexigt orepade som vi var gick första set av giget hjälpligt. Styrkta av en öl till rev vi av set två som gick rätt så bra. När vi så skulle styrka oss ytterligare inför set tre, le grand finale, explosionen, utlösningen etc fick vi veta av ägaren att vi kanske skulle dricka upp vår öl i lugn och ro. Kanske softa lite. Kanske inte helst spela nåt mer. Kanske rigga ner och gå hem. Förklaringen var att det enbart såg löjligt ut när "bara två idioter" stod där framme och dansade. Då verkar det inte spela någon roll att dessa två idioter var i princip hela pubklientelet.
Nåja, vi fick våra stålar iallafall. Ölen bjöd de också på.
På färjan hem var det samma härliga blandning av folk som på ditvägen. Vi åt lunch till tonerna av en Par-med-synt-orkester. Jag gjorde lite snabb bakfyllematematik i huvudet och uppskattade deras lyssnande publik till att vara i runda slängar 7000% större än vår.
Sånt ger en perspektiv.
