danielforsberg

Följande samtal utspelade sig kring denna lila-vitrandiga tröja i dag på MQ, av ett gäng på tre killar.

Kille1: Hmm, nåt sånt här kanske? Den var snygg!
Kille2: Nä, fy fan.
Kille1: Va?
Kille2: Nä.
Kille1: Men det är ju Pride och allt?
Kille3: Skärp dig för helvete, nu går vi.
Kille1: Jaja. (tittar lite till på tröjan och hänger försiktigt tillbaka den)

Jag och Brutta ska tråckla oss igenom valda delar av Sydamerika under två månader i höst. Det kommer att kosta typ alt vi äger och har, vilket är smart eftersom det blir mindre över åt rånarna som kommer att expresskidnappa oss redan vid bagagebandet i La Paz. Vi tänkte blogga och resdagboka om vår tripp, men sen såg jag att Stifflert har en finfin blogg om sin dylika resa. Hon skriver roligare än mig och ligger två månader före mig i tiden, så läs hennes blogg om ni vill veta hur vi kommer att ha haft det i höst. Smart det här med internet.

I ett försök att cheera upp lite läste jag nån av Schulmännens bloggar, minns inte vilken. I ett av inläggen refereras det till en annan blogg där en ung mamma spånar fram namn till sin andra unge. Första pojken heter redan Cewin, och den kommande ligger illa till för att bli döpt Lijam. Huhuhuuuuuu... Nu är jag inte längre rädd för filmspöken. Jag är livrädd för white trash. Då borde jag våga gå på toa. Kung.

Ve och fasa! Mitt första genidrag som gräsänkling sen Brutta bussat sig till Övik, var att ladda ner och se filmen Barnhemmet.
Det är en spansk rysare som handlar om en milf, eller egentligen styvmilf eftersom barnet är adopterat. Iallafall, hon ska med sin man och adoptivson starta ett barnhem för ungar med special needs. Dessvärre spökar det i varenda buske så det bär käpprätt in i kaklet ganska fort. Se filmen själva om ni vill veta handlingen. Gör bara inte som jag, dvs se den ensam i ett totalt nedsläckt hus. Det var dumt, för nu vågar jag inte lämna sängen.

Jag provar att sätta på lite käck musik för att lätta upp stämningen, lite Boots Randolph gör nog susen.

Ikväll gäller följande:


Vin = lite folköl kanske

Sång = Anna Järvinen på scenen Under Eken på djurgårn 18:30

Kvinnor = min kära fru


Och liksom alla goda ting är tre så är även alla goda ting gratis, utom kanske folkölen i det här fallet.

...men inte just nu. Det är ju paus för lite grännapolkagrisar och strösurfning. På lördag ska jag spela med Pocket Big Band på Möja i skärgårn. Case till pianot och orgeln har fixats inför gigget och nu övar jag jazzmörkning så fingrarna blöder och handlederna spelar maraccas. Döm om min förvåning när det dök upp ett kul gig som jag faktiskt kunde få in i mitt tidsschema! Annars har jag gått och varit långsur för alla roliga gig som jag fått förfrågan om men varit tvungen att avböja.
Kanske vänder det? Hoppas!

Nu blöder tänderna av polkagrisarna, så jag går tillbaka till pianot.

Hemma från semestern! Med tanke på utropstecknen kan det verka som jag haft en traumatisk och alldeles för lång semester, men det dementeras härmed. Jag tror att jag helt enkelt har blivit utvilad och redo för vardagen igen!