danielforsberg

Snubblade över en gammal Dr Kosmos-dänga på Spotify, Streets of Bronx. En virvelstorm av muggigt, autoharmoniserat vibrafonljud med autokomp anno 1996. Det finns något underbart ohämmat och naivt med hela produktionen.
Jag blir glad! Jag vill dansa! Jag vill dricka folköl!

Lågkonjunkturen är ju jobbig på många sätt, nåt måste hända. Hur ska vi vända det här? Vem ska stiga fram och navigera världen ur krisen? Tomas Ledin kände sig tydligen träffad. Lite mysbissart såhär på lördagmorgonen.

Kanske skåpmat vid det här laget, men jag skrattar än.

Fröken Rawsing och hennes vänner (vem behöver fiender osv...) satsar på att hitta en bra kille för henne. inga mer Bad Boys säger dom. Hur går det då? Fem av hennes åtta kavaljerer har en taxerad inkomst på under 25000 kr och bär designerkläder.

Med tanke på omständigheterna kan man väl försöka göra en liten demografi över dessa fem:

  En skattesmitare

  En torped
 
  Tre sol-och-vårare


Jag kan ha fel och det visar sig att alla fem är sol-och-vårare, men i vilket fall som helst tycker jag att man kan ge valberedningen tumme ner.

Kunde inte låta bli, var tvungen att titta på Den rätte för Raawsing med händerna för ögonen. Ett antal killar som gärna vill ha sex med henne ska prova sin lycka i något av det mest makabra som nånsin har sänts.

Nog om programmet. Linda herself är ju ett fenomen i sig, jag vet inte om jag ska se henne som ett offer, stolpskott eller bägge delarna. Visserligen finns det giriga typer som gärna puttar henne över räcket utför förnedringens brant, men allt som oftast verkar det som om hon tar världens sats och saxar över det självmant.

Vi har hela listan, det här kunde jag inte göra samtidigt på min PC:

• Slutmixa och bounca en 44-spårssession i Logic, 88,2 kHz 24 bit
• Ladda hem Adobe Flash
• Installera Adobe Dreamweaver
• Flytta tre säsonger Dexter från interna HDn till externa
• Facebooka
• MSNa

Man blir så stolt över Macbooken, Logic hackade aldrig ens till trots oerhörda mängder pluggar (bla 8 instanser av Space Designer). Nu kan jag dö.

Dåså. Då var man utan Rhodes igen! Arbetsrummet ser mycket större ut utan en kubikmeter stor tolexklump.
Kanske hänga lite på låset hos Musikbörsen imorrn och beställa en Nord Electro 3?
Eller kanske först ringa Skatteverket och be dem sluta trakassera mig och min ekonomi?

Beslut, beslut ,beslut.

Jag ringde en websidesnickrande vän och spydde ur mig all galla som byggts upp under mina tre år som fånge åt bondfångerifirman Yreg/Yrkesregistret/Yellow Register/Yellow, som blåste mig när mina företagsdun knappt hade slutat klibba. Alltså, jag har en gräslig och mycket dyr hemsida som jag vill bli av med. Efter lite konsulting kom vi fram till att jag skulle starta en ny domän och helt sonika göra en egen, ny sid. Sagt och gjort, nu är även danielforsberg.se i mitt våld!
Tyvärr är jag helt grön på det här med data och cyber, men det ska nog gå bra. Jag är ju omringad av folk som kan det där med formgivning, webdesign och sunt förnuft, lyckost mej.

Steg ett för mig blev att skapa en skärmkalibrering som underlättar kompabiliteten när man ska snickra en hemsida, synd bara att allt ser blått ut nu när man vant sig vid macbookens 6500 mysiga kelvingrader. Hela internet ser ut som scenerna med Michael Douglas i Traffic.

Ok, jag ska backa lite med överformatteringen. Det ser ju skitdumt ut.


Nu har jag haft den här bloggen i (fuskkollar i statistikfönstret) ungefär 15 månader, och man börjar ju undra:

Vilka är ni egentligen?

Jag har ett stadigt antal unika besökare per dag. Vissa vet jag vilka ni är, ni andra smyger runt som tjuvar i mörkret.
Ni kan väl säga hej i kommentarsfältet så slipper vi känna som om vi befinner oss i ett rum fullt av främlingar?

Sätt igång nu.

Häpp, ännu en vecka med en kalender vit som oskuld. Sån här jobbsvacka har jag inte varit med om hittills under mitt frilansande. Men så är det finanskris och februari också. Det som känns jobbigt är att inte kunna ha någon framförhållning, att vara så beroende av jobb att man måste hålla kalendern öppen för eventuella sistaminuten-jobb. Just nu har jag inget gig inbokat förrän oktober och då är det svårt att njuta av ledigheten.

I skrivande stund fick jag faktiskt ett samtal om ett litet sketjobb i Vällingby på torsdag med några melodifestivalartister, just nu tar jag vad som helst! Kanske krossar jag glaset och tar fram nödtelefonen till företagsrocken på Patricia, huvva.

Vad gör man med all denna ledighet? Klarar julklappsspelet? Mixar låten som har deadline imorrn? Pular färdigt nya låten i Logic? Laddar hem en säsong nånting och begraver sig i cheez balls?

Förr i världen när jag var student och inte kände någon oro och var lycklig och ja ni vet, så var jag med i en kör. Troendegruppen (eller Grupptroendet, som jag tyckte hade lite mer schwung i sig) hette den och bestod av en massa folk på skolan som var allt från troende, till några som kände nån som kände nån som var troende.
Hur som helst, en av höjdpunkterna från körtiden var resan till USA. Vi började i LA, jobbade oss ner mot San Diego, upp igen genom Nevada och Las Vegas, för att till slut flyga hem från Phoenix, Arizona.

Det här klippet fick jag idag av en annan medlem från den tiden. Vi framförde bland annat En vänlig grönskas... i Crystal Cathedral, som den här jättekyrkan hette. Orgelverken såg ut som två stycken Tegskyrkor på varsin sida om publikhavet...

Klippet kommer från Holländsk TV, och är förutom en minnesresa även ett skräckexempel på hur illa det kan gå om man kastar in dynamisk musik, en broadcastlimiter och en fontän i samma ekvation. Häpp.



Notera min och Bruttas matchande skallighet runt 0:28!

Två saker:

Mamma är huvudperson i den här artikeln från Västerbottens Folkblad. Den handlar om demensvård, som hon jobbar med och engagerar sig i. Stor bild och allt, hoppas folk inser hur bra hennes föreläsning är och ringer ner henne med beställningar.

Mamma har en blogg på Västerbottenskuriren, tidningarna slåss om henne kan man väl säga. Dessvärre är det fel blogg som jag tidigare har länkat till nere till höger. Men nu är det fixat. Klart. Bara å köra.

Söndag innebär repriser i massor, framförallt på TV. Vad kan då passa bättre än att reprisera ett gnäll?
Alltså, Let´s Dance-orkestern. De måste stoppas. Eller, orkestern är väl bra, men arrangören borde nån hänga upp i närmsta lyktstolpe. Kanske lite tumskruv och rotting tills han svurit på sin hamsters grav att sluta paja fina låtar i onödan? Kanske hota med tusen nålar nästa gång han byter taktart på en låt, utan att reflektera över om det låter skit?

Den här farbrorn såg jag på väg till affärn igår. Han bar på lite grejer i famnen, så han hade väl egentligen ett ärende, men hade stannat mitt på torget för att njuta av sportlovssolen.



Fem minuter senare kom jag ut från affärn. Han stod kvar.
Livskvalitét bor i Solna.

Hästhoppning/dressyr på TV. Illa nog som det är, synd bara att de strör salt i såren genom att hästhoppa/dressyra till ett U2-muzakmedley med oktavpiano i melodin. Det här är inte bra.

Jag och Brutta firade 100-månader på indiska krogen på andra sidan sjön, med oss var även LP som förkläde och opartisk observatör. Förutom god mat kan indierna även stoltsera med humongousa ölflaskor, 66 cl rymde en sån här pjäs!
Visa leg fick man också göra, håhåjaja. Så går det när man rakar skägget av sig.

Klockan är 11:54, snart smäller det. Om 6 minuter bara. Då stiger jag upp ur sängen!

Firar 100 månader med Brutta idag, det är väl värt ett litet grattis?

Dagens vuxenpoäng: Promenad. Inte konstigare än det låter, ut och gå för att få lite ljusterapi och flås bara. Viktig ingrediens är dock att dra rutten förbi lokala skräphandeln. Ni vet, mystiska källaren som säljer begagnade matrisskrivare, egenimporterade barnkläder och restpartier av mässingkandelabrar. Lika spännande varje gång, förra gången hade han ett Yamaha-leslie inne! Tyvärr har skräpomvägen tappat lite stjärnglans sedan Ö&B stängde ner sin butik i ommrådet. Synd.

Dagens julklapp: Fick äntligen julklappen som Brutta letat ett tag: Mirrors Edge. Ett svenskdesignat spel som bygger på le parkour och har en generös portion ickevåldstänk i sig. Lite ovant när farbror polisen (onda som fan) omringar en och man trycker på bazookaknappen, bara för att inse att man inte kommer få nåt bazooka - nånsin. Bara att pinna på och springa från Aina. Som tur är kan man springa sjukt fort!

Dagens trend: Ja, jag har börjat formatera mina inlägg med feta, kursiva och gudvetvadiga ord och och stycken. Tänkte det skulle se skojigare ut än ett kvadratiskt block av ordbajseri. Har jag fel? Har jag rätt?

Dagens lunch: Spaghetti, falukorv, rotsakssallad.

Frågor på det?

Yeeeeesss, my preciouses... Master won´t hurt you, noooo he won´t...


.

Blasfemiska Brutta förstörde hela presentationen med sitt vinglas, men lyckligtvis drack hon mellanmjölk som alla andra.

Nu - vila ögonen lite.

Ni vet åttlingmamman som just fött? Bra. Enligt den här filmen på expressen.se var bara sju av dem väntade, den åttonde kom som en chock. Nu har jag ju aldrig varit gravid eller på annat sätt fått avkomma, så jag är lite nyfiken på den här chocken.

Vem fick chocken? Hur allvarlig var den?

Jag tänker att den måste ha varit läkarnas, eftersom en extra unge innebär ett snäppet större medicinskt mirakel och ännu en ball grej att berätta för sina vänner. Men mamman, näe?
Vilken reaktion är mer trolig för en bedövad, halvfattig kvinna som gått med mage stor som en hoppborg och bristningar från hårbotten till trampdynor, när beskedet om 14% mer ungar nått henne?
 
  a: Va, en till??!!! *CHOCK*
 
  b: Jaha, en till? Just det ja, lägg den bland dom andra.

Eller så är det helt enkelt så att man måste komma ihåg hur bred och elastisk tabloidpressens definition av chock är:

chock , /ɧɔk/

1. plötslig, oväntad händelse eller handling som leder till ett upprört sinnestillstånd hos den som drabbats av chock.
2. kroppsligt tillstånd av handlingsförlamning orsakat av svår kroppsskada eller traumatisk händelse som kännetecknas av hög puls, blodtryckssänkning och blek, kallsvettig hud
3. (militärt) samlat anfall av beväpnad styrka, särskilt om kavalleri; även om utfall mot civila, exempelvis i en demonstration
4. trivial, ointressant händelse som vem som helst kunnat förutse

Har haft fullt upp i några dagar nu och sovit minimalt, skönt att det är måndag imorrn så man får vila ordentligt!
Kan nog bli lite TV-spel, en del gitarr och en halv påse skafferimognade cheez balls. Måndagar är grymma.

Efter att ha tuttchockat svenska folket i flera veckor, kom nu en skinkchock som nästa fas i kriget mot transvestitryktena.
Det handlar förstås om fröken Bagge i Let's Dance. Som nåt slags extramaterial visar det sig att tv-klippen på aftonbladet och expressen är filmade från olika vinklar. Sa en kompis kompis till mig.
Med lite fiffighet och såna där röd-gröna briller borde man då kunna lägga ihop filmerna och få det hela i glorious 3D. Min kompis kompis är väldigt uppspelt inför tanken. Ett pervo kan man väl kalla honom, min kompis kompis.

Just nu botas ljudallergisk Daniel och småkrasslig Brutta med:

Cheez Balls
Chips
Vitlöksdipp
Lösgodis
Lådvin
Lets Dance

Jag glömde rockstjärnelivet i mina andra byxor.

Jag gav upp min gamla skärmskadade mobil igår, och använde matpausen till att gå in på Elgiganten och köpa en billig och tråkig telefon. Vem vet, kanske kan man börja mobilblogga igen?
Egentligen vill jag ju ha en iPhone, men det verkar som om telefonens pris är omvänt proportionerligt till hur länge det dröjer innan jag förintat den helt. Ge den en vecka i min byxficka och den är kaffeved.

Nu ska jag repa längre än ett påveval.

Lagom och trevligt gig idag, finsk-romsk afton på finlandshuset. Trevlig akustik, trevlig personal, trevlig musik och trevliga musiker. Trevligt. Dessutom var Sisuradion inblandad, så vi delade lite utrustning med varandra. Om radiogubbar finns det mycket att säga, förutom deras tekniska storslagenhet bär de även på gener för övermänsklig lättja.
Innan vi hunnit hälsa ordentligt kommer en av dem fram, med bekymrad min, och frågar om vi kan använda våra mikrofonkablar och stativ så de slipper bära upp sina. Medan jag puttar ett av tjugo skrymmande kollin för upp för en backe får jag alltså den här frågan av en uppjagad farbror, som fasar inför prospektet att behöva bära in en tredje kabinväska med utrustning i hissen. Finns inget bättre än institutionaliserade (ja, jag fick googla stavningen) tekniker.

En annan rolig egenskap de har, är deras totala brist på ordningssinne när det gäller det estetiska inför en konsert. Det som inte syns i radio (väldigt lite) finns inte. Såhär kan det se ut när farbröder som gett oss uttryck som radioansikte bonar om inför en konsert:

Just när man trodde man hade allt man behövde kommer det nån jäkel och visar hur fel man hade. Låt mig va!

Häpp häpp, vaknade i soffan lagom till snabbgenomgången av låtarna i årets melodifestival. Verkar inte ha missat mycket, det mesta är väl som vanligt.

Nån brutta i falukorvsskinndräkt får sina 15 minuter.

Alcazar plagierar och är glada, i år var det ABBAs "Gimme gimme" som avrättades av discobödeln med shuffleyxan. Sluta hörni.

Caroline af Ugglas kommer in, gapar lite, röstas ut, hejrå. Bättre än sist dock!

Pausunderhållningen är bättre än bidragen. Heja Freddie Wadling!


Petra Medes insats var inget vidare, hon pladdrar in i fel kameror, läser innantill och ger ett allmänt förvirrat och nervöst intryck. Synd, hon är ju bra egentligen. Men man måste följa samma dynamik som man gör när man ska hålla tal. Man kan inte gå på efter en vitsig talare och försöka vitsa på samma sätt - utan vinner mer på att vara saklig och seriös, och vice versa. Alltså är det självmord att ta över efter Luuk och försöka göra samma grej, det hade varit bättre med nån surpuppa som Agneta Sjödin. Eller förresten, inte hon. Vem som helst förutom hon.

Nu har Hasse Aro kört sina finlandsfärjechops igen, ut med karln. Vill jag se fulla mellanchefer ragga på praktikanter kan jag lika gärna boka in mig på jobb de kommande sju fredagarna.

Tänk er att ni går helt fredligt runt i en galleria. Gör ni det? Ser ni de spejsade pappmontrarna med telekomloggor på? Ser ni bokstavsynglingarna som försöker tjata på er nya mobiler och abbonemang? Bra, glöm nu gallerian, och tänk att ni är inlåsta en hel kväll med 300 av dessa hjärntvättade telefonförsäljare på en av stans innekrogar. Tänk er även att deras chef står bredvid er och säger åt er att höja volymen, blinka mer med lamporna och spela snabbare låtar.
Men nog om mig, hur var er kväll då?

Giget var nåt slags belöningspartaj och prisutdelning för de 300 bästa säljarna för ett av landets telekomföretag. Upplägget och tänket liknade mekanismerna hos såväl sekter som pyramidspel. Amanda Jensen var där och kastade tre sångpärlor till telekomsvinen, hon var bra! Stämapparat hade hon glömt hemma, men som tur var hade hon världens bästa ljudtekniker som snabbt startade garageband och höll datorn nära gitarren. Nu blir det eBay för datorn, buy now 5000€ tänkte jag är rimligt nu.

Dagens Topp 3, kategorin Allmänna Språkvidrigheter

1. Finska affärsmäns engelska, som nr 2 fast i kvadrat.
2. Svenska affärsmäns engelska, ni vet vad jag menar.
3. Slentriansvengelskan som alla karriärsnissar, samt de som jobbar med bank nånting håller på med. Jag kräks.

Bubblare: Ordet Approchera. Går egentligen under nr 3, men är så vidrigt att det är en egen kategori.

1 timme kvar...

En av mina favoritfotografer, Sune Jonsson, har dött. Han dokumenterade aktivt livet på landsbygden, framför allt i Västerbottens inland. Många bilder har anknytning till väckelserörelsen och därmed finns det ett antal bilder från Lapplandsveckan i Husbondliden, a k a pingstvännernas parningsvecka. Nu är han död, 79 år gammal. Tråkigt.