Nödvändiga ont
Förmiddagens ansträngningar kommer att gå i försäkringarnas tecken. Såååååå trist.... Speciellt när alla försäkringsbolagsrepresentanter (längsta ordet 2007?) bryter ihop när det går upp för dem att min firma varken är en livsmedelsbutik, skofabrik, revisionsbyrå eller annat lättfattligt. De börjar snyfta när jag berättar att jag vill att mina instrument ska vara försäkrade även utanför husets fyra väggar. De gråter stora tårar när jag inte vill bli ersättningsskyldig för att ha tappat en högtalare på en pensionär. De är hel otröstliga efter att jag gjort klart att jag ibland kommer att förvara värdefulla saker mer än tio minuter åt gången i en bil.
Största problemet just nu är att jag vill försäkra mig om att inte sitta på pottan om jag krockar med turnébussen.
För att vara pedagogisk mot mäklarna drar jag skräckhistorien om lille fiktive Daniel som tappar handbromsen och råkar backa över saxofonen så den blir en cymbal. Det brukar ta skruv, så de börjar tjata om oturstillägg upp till ett basbelopp, dvs 40 300 kr. Då förklarar jag att en kontrabasist som just sett sitt antika instrument bli kaffeved är nog sugen på mer pengar än så. Då kommer gråten igen och så håller jag på än.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Hahahaha! Du är rolig :)
Trackback
