danielforsberg

Hade hon vunnit så skulle jag behövt inställa mig 08:00 i Kungsan för teknikbygge inför hennes segertåg där. Dum tid att börja jobba om man kom hem 04:30 från jobbet innan. Kalla mig missunsam mot Perelli, men min kropp skrattar hela vägen genom REM-sömnen.

Jobbet jag just kom hem ifrån var en dyröres 60-årsfest på fina anrika krogen och jubilaren var tydligen bror till ett välkänt nyhetsansikte med bisarr frisyr. På kvällen underhöll svärsonens band med "Proggig existensialism". Förutom att de bröt mot alla regler för partyband genom att bara köra hemsnickrade låtar som handlade om överdoser och självmord, så var det ett mycket bra band. Pianisten Ted läggs till listan över bra pianister. Annars kan jag stundtals uppleva att Stockholms pianistkår är full av bedragare som lever på att lura sinnessvaga att Snabbt Och Ofta är kännetecknet för stor musikalitet. Sådana gånger knyter jag näven under mixerbordet och muttrar offrigt över hur synd det är om mig som nästan inte får spela medans de bla bla bla.... Ungefär som när Söta Tjejen tar med sig Tuffa Killen hem från krogen istället för Snälla Mig fastän det är uppenbart att Tuffa Killen är Hustrumisshandlaren. Typ.
Men inte så den här gången alltså, det var bara att luta sig tillbaka och njuta.

Efter giget fick jag två jätteblomster av jätteblomsterutdelerskan som stått och fnittrat åt mig med sina damkompisar på dansgolvet halva kvällen. Jätteblomstret ser ut som ett oetiskt försök att ympa in havsanemon i ett förkolnat skräckfilmsträd. När jag väl lyckats cykla hem buskagen låste jag snabbt in dem på toan för att kunna sova tryggt,  vetefan vad såna där äter.