Om att ropa hej innan bäcken och allt det där
Lika nöjd som jag var när jag skrev förra inlägget, lika paff blev jag när jag skulle trycka på skickaknappen. Symbolen för nätverkets signalstyrka uppe i högra hörnet krympte plötsligt ihop till en liten prick samtidigt som inavlade tvillingbussen puttrade iväg framför oss. Well, tänkte jag och valde nästa öppna nätverk som alltså borde höra till vår buss, givetvis funkade det inte. Till Sundsvall kunde jag hålla mig (sova) innan jag försökte påpeka det för busschaufförskan som satt och skällde ut sin chef i headsetet. Som den vikarie hon var fick jag lösa problemet själv (fet smäll + omstart på routern). Nu funkar det iallafall. 5h22m kvar med 70-gradig laptop i knät, här blir inga barn gjorda.
Kommentarer
Postat av: Jon
Välkomna hem då vid det här laget om tyskorna inte tittade på er med onda ögat...
Trackback