Trevlig helg
Shit va Waterloo var grymma! Trots att halva bandet var vikarier så satt showen som ett smäck, inte minst tack vara fantastisk stämsång. Jag var hyfsat nervös innan, det är alltid extra uppförs att vicka för en inkörd ordinarie ljudtekniker. Lägg dessutom till omständigheterna att det var monitorlådor istället för inear, samt att showen skulle filmas och bandas med ljud från mig. Man kan ju tycka att produktionsbolaget gjort det lite onödigt spännande som valt just den här showen som basen för deras framtida promotion.
Skönt nog så gick allt smärtfritt. Jag fick komplimanger för såväl scenljud som utljud, vilket tinade upp min stelnervösa lekamen. Sanning att säga var jag oförskämt nöjd själv, både med ljudet och hur kul jag fick ha på jobbet. Under Dancing Queen höll jag nästan på börja grina rakt ner i mixerbordet för att det var så bra. Förmodligen Top-5 av gig jag fått uppleva, alla kategorier. Som extra grädde på moset gästades showen av Mike Watson, som spelade med ABBA när det begav sig. Bland annat ligger han bakom den genialiska basgången på The Winner Takes It All. inget ont om kvällens Waterloo-basist, men när Mike klev på blev det ännu ett snäpp mer ABBA av showen. Magiskt.
Snortidigt på lördagmorgonen tog jag X2000 tillbaka till Stockholm, 45 min försenat enligt SJs traditioner. Tråkigt när man verkligen vill tycka om det miljövänligare alternativet till flyg, tredje gången på en vecka som tåget är mer än en halvtimme sent. Väl i stan hämtade jag en lastbil med grejer och åkte till Triangelkyrkan i Enskede för ett litet körgig.
En handfull barn- och ungdomskörer sjöng under kvällen, ledda av Mia från Masters Voice och kompade av Ted Hector med flera. Han spelade bra som vanligt. Ganska trevlig och roddig dag, och ett bra sätt att tas ner på jorden efter vitahandskar-giget i Kungsbacka som hade PA på plats och trevliga hustekniker som gjorde allt grovgörat.
Skönt nog så gick allt smärtfritt. Jag fick komplimanger för såväl scenljud som utljud, vilket tinade upp min stelnervösa lekamen. Sanning att säga var jag oförskämt nöjd själv, både med ljudet och hur kul jag fick ha på jobbet. Under Dancing Queen höll jag nästan på börja grina rakt ner i mixerbordet för att det var så bra. Förmodligen Top-5 av gig jag fått uppleva, alla kategorier. Som extra grädde på moset gästades showen av Mike Watson, som spelade med ABBA när det begav sig. Bland annat ligger han bakom den genialiska basgången på The Winner Takes It All. inget ont om kvällens Waterloo-basist, men när Mike klev på blev det ännu ett snäpp mer ABBA av showen. Magiskt.
Snortidigt på lördagmorgonen tog jag X2000 tillbaka till Stockholm, 45 min försenat enligt SJs traditioner. Tråkigt när man verkligen vill tycka om det miljövänligare alternativet till flyg, tredje gången på en vecka som tåget är mer än en halvtimme sent. Väl i stan hämtade jag en lastbil med grejer och åkte till Triangelkyrkan i Enskede för ett litet körgig.
En handfull barn- och ungdomskörer sjöng under kvällen, ledda av Mia från Masters Voice och kompade av Ted Hector med flera. Han spelade bra som vanligt. Ganska trevlig och roddig dag, och ett bra sätt att tas ner på jorden efter vitahandskar-giget i Kungsbacka som hade PA på plats och trevliga hustekniker som gjorde allt grovgörat.
Kommentarer
Trackback
